Vår idrott Skridskosegling Fart Issegling, som idrott, började man med i slutet av 1800-talet. Redan 1901 bildades både Stockholms Isjaktklubb och Stockholms Skridskoseglarklubb. Svenska Isseglarförbundet bildades redan 1906 och är ett av de äldsta specialidrottsförbundet inom Svenska Riksidrottsförbundet, RF. Skridskosegling När man började skridskosegla under organiserade former kring 1880 använde man så kallade parallelltrapetssegel. Seglen var enkla och lätta, men seglaren fick inget stadigt grepp om riggen och därför kunde man inte hantera större segel än 4 kvm. Den första kappseglingen i Sverige hölls 1887 på Lilla Värtan i Stockholm med första individuella SM 1909 och första lag-SM 1921. År 1904 utvecklades drakseglet som är överlägset parallelltrapetsseglet genom att man får mycket bättre grepp om riggen. Seglaren och riggen befinner sig alltid på drakseglets läsida och trycker därmed ut seglets mitt mot lovart. Detta gör att seglet inte blir lovgirigt i hög fart. En seglare hanterar därför enkelt ett draksegel även när fartvinden är över 20 m/s (72 km/t). Seglets kursstabilitet gör att man klarar att stå på bara läskridskon medan man lägger lovartsbenet i kors över läbenet. När man stagvänder lyfter man seglet över huvudet till den nya lovartsidan, hela tidem med fart framåt I mitten av 1970-talet började det dyka upp nya modeller av skridskosegel. Vingseglet, som helt omsluter seglaren, dök upp. Vingseglen seglar idag i egen klass på SM, klass 2. Fart Eftersom skridskorna inte har någon "maximal deplacementsfart," so ett segelbåtsskrov i vatten har, så blir fartskillnaderna beroende på olika seglingsskicklighet mycket större än i båtsegling. Därför blir förmågan att driva seglet med maximal fart mer avgörande än taktiska finesser.